Jag bekantade mig med författaren Per Olov Enquist för så där en 30 år sedan, då jag läste Musikanternas Uttåg. Boken handlar, om jag minns rätt, om Västerbottens fattiga, strävsamma och strängt frikyrkliga människor och deras möte med arbetarrörelsen. Den man som kommer uppfarande från söder för att agitera får det inte lätt. Jag minns att jag tyckte mycket om den.
Sedan, när det var vet jag icke, såg jag filmatiseringen av Magnetisörens femte vinter, med Rolf Lassgård i huvudrollen. Boken med samma titel var en av de första Enquist skrev. Jag tyckte om filmen. Det är som med böckerna, handlingen drivs framåt hela tiden och man måste vända blad och vända blad.
Men boken om Blanche och Marie klarade jag inte av. Den var liksom för svår för mig.
För en tid sedan gick Enquists självbiografiska bok Ett annat liv som följetong i radions P1. Jag följde den, och återigen förundrades jag över författarens berättarkonst när han skildrar sin barndom i Hjoggböle i Bure socken.
Nu har jag lyssnat på författaruppläsning av Kapten Nemos Bibliotek, vilket också är en berättelse från Hjoggböle. Två pojkar utväxlas när de är runt 5 år gamla, de får byta föräldrar med varann. Jag tror att berättelsen bygger på en verklighet. Miljöerna är återigen fattiga och strängt religiösa. Att ha två skithus är till exempel att förhäva sig. Det vill till att vara behändig, eljest… Man måste bemanna sig för ingenting är ohjälpligt, även om Kristussonen inte har tid med en när det är som värst för han har så många andra ta hand om. Men då finns Kapten Nemo och han verkar mindre upptagen än Jesus Kristus med hål i sidan.
Det är ofta jag misstycker när författare väljer att själva läsa sina böcker, men P O Enquist gör det med bravur, då han läser på dialekt och använder ord vanliga för trakten runt Hjoggböle.
Nu har du hittat en riktig guldgruva. Har är litet speciell, den käre Engquist. Bara den som varit i Hjoggböle kan begripa honom. Sara Lidman är mental granne liksom Torgny Lindgren. Tradition! Berättare! Läs hans självbiografi om hans kamp mot spriten och för livet. Jättebra! Har lärt mycket av den boken. Det jag kan reagera mot är distansen, till skillnad från Lidman och Lindgren har Engquist en väldig distans, också till sig själv. Funderar mycket över den.
Självbiografin har jag lyssnat på och den är stark och mycket Enquistisk i språk och dess uttryck. Jag har inte tänkt så mycket på distansen, men nu när du säger det kanske jag kan se den. Kanske handlar det om en slags Hjoggböle-krasshet. Jag tror jag gillar Enquist bäst när han skriver berättelser därifrån.
Jag tackar för boktipset. Kanske ska jag köpa/låna den i talform. Det är bra sällskap under mina långa bilresor.
Jag vann Kapten Nemo i någon litteraturfråga i något litteraturprogram för…20 år sen eller nåt. Jag fick den när jag var alldeles sjuk. Och jag öppnade den och den var så blå. Vackert blå. Och så bra…
Dan, huvvaligen! Du har många fler västerbottningar att möta. Enna tokar att berätta. Birger Vikström är en doldis, skratten fastnar i halsen hela tiden!
Birger Vikström har jag inte hört talas om, men jag vet hur man betonar efternamnet.