Reine Brynolfsson läser Spionen på FRA. Författaren heter Anders Jallai. Ett helt okänt namn för mig tills jag fann talboken på biblioteket. Anders Jallai har varit stridspilot och han är dykare. Det var Jallai som fann det försvunna Catalina-planet. Han har även hittat en sovjetisk u-båt på svenskt vatten.
Spionen på FRA har kommit till efter åratal av forskning och letande i arkiv liksom intervjuer. Boken är spännande från första till sista stavelsen. Den känns trovärdig och jag tror Jallai har sagt om boken att ”allt är inte sant” eller något liknande. Och det får ju var och en tolka efter eget huvud.
Om bara hälften av det har en tillstymmelse till sanning ärt det illa nog, vill jag påstå.
Boken handlar om SSI, sektionen för särskild inhämtning, om ”rikets säkerhet” och de dåd som kan utföras i dess tjänst, om u-båtskränkningar, om mörkläggningar, om det kalla kriget och vad som inte bör, ”bör” offentliggöras, om hemligheter som skall förbli hemligheter.
Anders Modin, bokens huvudfigur, miste sin familj när Estonia förliste. Han skyller förlisningen på SSI. Han var själv med på båten men klarade sig. Man kan säga att det är ett hämndbegär som driver boken framåt.
En mycket spännande, och skrämmande bok!
Bra blogg, ska läsa boken!!! Det finns mycket… Estonias last vill jag gärna veta mer om. Var inbokad på resan, men backade fyra veckor tidigare och åkte en vecka innan båten dog. Estonia var ingen rolig båt, men när jag åkte funkade den fram och åter. När jag hör eller läser ordet Estonia blir jag fortfarande kall inombords, får en nästan skuldkänsla…
Ja, det där med skuldkänslor är knepigt. Huvudpersonen i boken har också skuldkänslor. När jag överlevde en akut leukemi hade jag någon slags skuldkänsla för de som inte överlevde. Varför?
Låter som en bok i min smak.Tack för tipset!
Nej det är inte lätt att fatta alla mekanismer bakom våra skuldkänslor.